Ingen människa i hela världen kan göra mig lycklig... eller nja nu är jag orättvis. Många kan göra mig lycklig och många människor i min omgivining gör mig lycklig just nu. Men vad händer med min lycka när denne någon eller något försvinner , tar även dem/ det med sig min lycka?! Hmm...för bara någon dag sen skulle jag nog svara ja på den frågan... men efter en hel helg av tankar som snurrat runt och i samtal med viktiga männsikor i mitt liv har jag kommit fram till att JAG är den enda som kan göra MIG lycklig livet ut. Jag kan inte låta mitt liv styras av vad andra tänker och tycker om mig. Har flera gånger på senaste tiden lyckast hamna i knepiga situationer på grund ut av att jag söker lycka, frid och bekräftelse av någon annan än hos just mig själv. Situationer som var helt onödiga men kanske ändå inte... Utan dem hade jag kanske aldrig lärt mig just detta.




Jag har en tro... på en Gud...men vi har inte pratat på länge... har funnits en hel del tvivel. Men imorse fick jag ett infall att be fader vår, inget märkvärdigt , för att förstå hur enklet det var, så satt jag faktiskt på toaletten. När jag var klar kände jag en frid som inte funnits där på länge. När jag nu sent på kvällen cyklade hem efter en dag på stan funderade jag på allt vad jag nu delat med dig. Även om min tro vacklar och det finns många frågetecken så tror jag ändå att den hjälper mig i min kamp att göra mig själv lycklig. Sant eller inte sant så kan det inte skada att tro på Bibelns ord om att JAG är VÄRDEFULL och att någon som har all makt på himmel och jord ÄLSKAR just lilla mig...