....ett enda surr i skallen...

Så mycket nu....Julen e snart här och allt vad det nu innebär...mys. ljus, frid, glögg , peppar kakor, paket, prestastionsångest, mörker, stress ...Finns alltid två sidor på ett och samma mynt.
Och inte nog med det...nä så ska man ut på praktik nästa vecka!
HUR tänkte man då?
Sen är ju alla andra gamla hjärnpöken kvar däruppe så det börjar bli trångt i skallen.

Varför ska det vara så svårt att leva? Varför fyller vi våra liv med BEKYMMER? Är det vårt eget fel, kan det vara så att vi SKAPAR mer bekymmer än vad som egentligen finns?
Jag menar ....det finns ju så mycket som faktiskt får oss att må bra om vi bara tänker till det kanske kan vara så enkelt som en solnedgång eller lukten av vår favorit doft. Men också platser och människor, ett leende, en kram.
Varför låter vi det negativa och det tunga ta över? Men framför allt HUR tar man makten över det?
Önskar att jag hade svaren för då vet jag att jag hade mått bättre än vad jag gör just NU...

Vänner!!

Dagens inlägg få bli en hyllning till alla mina goa vänner!
Hade egentligen bestämt mig för att skippa kyrkan idag och ligga kvar o bara snooza hela dagen men blev ändå att jag hoppade in i dushen och begav mig i väg.
Är rätt tacksam att jag tog mig väg i då för hur galet underbart var det inte att möta en massa härliga ansikten som man känner igen. Det var många som man bara nickade lätt till eller ett snabbt hej men ändå värmde det så att inse att man har så många goa människor runt omkring sig! När jag sen skulle gå mötter jag en vän som jag inte sett på länge , han ställde sig med armarna brett ut och laddade för en kram! Tack! behövde den! =)

Har även en del sköna människor runt mig som ej är i kyrkan! Som du Sara....hur skulle jag klara mig utan dig! Sara är en urskön tjej som är såååå olik mig men kanske är det därför jag diggar henne så mycket...

Tack alla ni som förgyller min dag!

Barnvälsignelse

Ännu en helg har passerat och ny vecka väntar ...e jag laddad för en ny vecka? åh nej! Inte det minsta , skulle hellre ligga i dvala ett par dagar. =)
Har varit på lilla Nomis barnvälsingnelse idag. En söt liten krabat och skötte sig utomordentligen men att sen efteråt flyga e mellan 40 olika famnar var nog mindre roligt. Är det inte mäktigt med ett nytt litet liv, tänk allt hon har framför sig. Alla erfarenheter... snart kommer hon börja krypa, sen gå...hon kommer börja prata..lära sig -kan själv! Kommer bli kär för första gången, tycka att mamma och pappa är orättvisa, vilja vara ute senare på kvällarna, kvadd bilen då hon precis tagit körkort...oj.oj .. Ja ni Jonthan och Lina det kommer att bli tufft.... =)


Om du läst mina tidigare inlägg så har jag pratat om lycka och att jag skapar min egen lycka , har verkligen levt efter det på den senaste tiden och fått må bra men DÅ dyker ju det där sakerna upp som man har noll kontroll över...
Vad gör man när man inte orkar må dåligt? Är det ok att bara släppa allt då? Kan man inte bara få ignorera för ett tag? Å andra sidan kommer ju allt ikapp en och då kanske man ångrar att man blundat.
Ja jag vet inte...jag lämnar den frågan öppen....

Vilken helg!!

Jaha då var det måndag igen...För många är detta en dag fylld med ångest och trötthet då det är första dagen på en helt ny veckas slit och släp...Men inte för mig... =)

Min kära vän Jossan kämpade sig upp ur sängen vid 7.00 tiden medan jag gott somnade om igen.

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på min vän Jonathan Butler samtidigt som jag ser regnet falla där utanför.

Har varit här i Eskilstua sen i lördags och bara fått njuta av att vara ,att samtala och umgås med en helt underbar människa. En trogen vän som har stått fast även om jag kanske har snurrat bort mig ibland. Hon i sin tur har presenterat mig för en av hennes vänner...och vänskap har verkligen ingen ålder.

Jag fick under en mycket trevlig middag igår , nöjet att träffa en underbar dam. Marianne, 74 år...men efter 5 min fanns där längre inte ngn ålderskillnad. Många härliga skratt blev det! tack för det!

Men nu börjar jag få ångest för imorgon är det tisdag och då ska JAG till skolan .....suck! lol!!

Pusselbitar!

Dagarna går så bra... jag lyckas att hålla alla negativa tankar borta...jag lyckas att känna att jag duger..jag lyckas att känna mig vacker ...jag lyckas att känna mig lycklig..jag lyckas med att känna att jag har något att ge.... Men så kommer kvällarna ...och då är det som om alla tankar man lyckats att tränga bort under dagen fäller krok ben på en när man minst anar det. Det blir oftast inte ett lätt fall , utan i hög fart, rätt ner i backen. Det svider och det gör så ont. Tar mig upp igen som jag gjort så många gånger förr, plåstrar om mig själv och börjar att gå igen.
Jag vill inte falla mer ..jag vill gå upprätt...!!!
Jag är ju egentligen lycklig så jag förstår inte varför det blir så här...om och om igen.
Känner mig kanske stressad? Ser mina vänner gifta sig ...bilda familj..skaffa barn... Vet inte ens om det är vad jag vill i mitt liv just nu men känner mig dock sååå fel och såå vilse.
Ja,ja....har dock hittat en del pusselbitar till mitt liv....hörn bitarna letar jag alltid efter först...finns bara 4, så det brukar vara enklast...sen kommer kanterna... sen innehållet , själva motivet...när jag väl kommer till himlen brukar jag ge upp för då är det hopplöst!! Men den här gången ska jag inte ge upp förrän jag ÄR i himlen... men det är en hel del pusselbitar kvar tills dess....

...

Hmm....Oj vad jag har våndats för dagens tenta, men nu är den över. Hur det gick? Ingen aning...skrev i alla fall på nästan alla frågor. Tror att jag ändå lyckats plugga in rätt saker trots att jag gav upp 21.30 igår med halva boken oläst.
Lag mig i tid för att vara pigg och gla....Men 24.00 ringde telefonen! Det var mina kära vän som har gjort det till lite av en vana att ringa då han jobbar natt. Underbart!! Men denna natt skulle jag ju sova jag skulle vara pigg och glad ju... Blev dock ett 2 timmars samtal där vi hann med de flesta av ämnena mellan himmel och jord.
Vad är det som gör att med vissa människor slår man upp portarna till sitt inre på mindre än två röda medans andra inte ens får komma in i hallen? Måste vara nån slags känsla av förståelse , förtroende som gör att det känns som om man känt varandra i evigheter, där det blir naturligt att berätta allt. Denna person är just en sånn person... Men sen finns det ibland saker som står i vägen för vänskapen och det svider.....It sure does!!

segt..segt...segt

Oh! vilken seg dag! Har haft en heldag om nätverk i skolan, förstod helt ärligt inte alls meningen med undervisining idag..eller jo visst , förstod undervisningen men känner inte att jag har någon som helst användning för den. Men då är det väl la tur att man har sina goa klasskamrater!

Sitter nu än gång uppkurad i soffan med datorn i knät, tv:n på och en massa värmeljus som lyser upp i tillvaron...=) Borde ju verkligen öppna de där psykiatri böckerna men JAG VILL INTE. Men ,men det är väl bara att ta tjuren vid hornen.

Var börjar man...

Tänk att få dela det där som tär så hårt inom en, att bära något som man bara vill skrika ut till världen men vågar inte för man är rädd att inte längre vara densamme i dens ögon som man älskar och som betyder något för en. Idag fick jag lätta mitt hjärta, jag var beredd på det värsta , att stå öga mot öga mot ett par besvikna ögon men istället fick jag se ett par tårfyllda ögon , inte tårar av besvikelse utan tårar av medkänsla. Tårar av att inte varit där ..när det var som mest kaotiskt. Tänk att få höra just i denna situation att jag är älskad för vem jag är och inte för vad jag gör...