Pusselbitar!

Dagarna går så bra... jag lyckas att hålla alla negativa tankar borta...jag lyckas att känna att jag duger..jag lyckas att känna mig vacker ...jag lyckas att känna mig lycklig..jag lyckas med att känna att jag har något att ge.... Men så kommer kvällarna ...och då är det som om alla tankar man lyckats att tränga bort under dagen fäller krok ben på en när man minst anar det. Det blir oftast inte ett lätt fall , utan i hög fart, rätt ner i backen. Det svider och det gör så ont. Tar mig upp igen som jag gjort så många gånger förr, plåstrar om mig själv och börjar att gå igen.
Jag vill inte falla mer ..jag vill gå upprätt...!!!
Jag är ju egentligen lycklig så jag förstår inte varför det blir så här...om och om igen.
Känner mig kanske stressad? Ser mina vänner gifta sig ...bilda familj..skaffa barn... Vet inte ens om det är vad jag vill i mitt liv just nu men känner mig dock sååå fel och såå vilse.
Ja,ja....har dock hittat en del pusselbitar till mitt liv....hörn bitarna letar jag alltid efter först...finns bara 4, så det brukar vara enklast...sen kommer kanterna... sen innehållet , själva motivet...när jag väl kommer till himlen brukar jag ge upp för då är det hopplöst!! Men den här gången ska jag inte ge upp förrän jag ÄR i himlen... men det är en hel del pusselbitar kvar tills dess....