Ett nytt år närmar sig!

Jahaja...då närmar vi oss visst slutet på år 2008...Och imorgon är det ett nytt år , nya löften , nya åtaganden, ett nytt liv...eller?! Tänk att en ny siffra kan motivera oss så till att bättra oss...men kom igen , hur länge håller det egentligen. Måste erkänna att jag själv inte är all för bra på det där. Varje år , samma löfte...precis innan klockan slår tolv ...lovar jag att sluta äta godis...klockan slår man kramas och pussas ...sen sträcker man ut handen för att ta en chokladbit i alladin asken...skit!! ..det var det löftet de!!

I år känns det dock som det blir ett annorlunda nyår , får se om jag ens är vaken till 24.00. Har feber på självaste nyårsafton...e de shysst eller?
Men vill dock önska alla Ett Gott Nytt År !!!! See u next year.!

Oj,oj ! Julen närmar sig med stormsteg....och Erika har inte köpt en enda julklapp än...oh my! Men jag har min lista klar så imorgon blir det en galen bilfärd runt hela stan för att införskaffa mina sista klappar...och första.

Vad hände med det där förväntas fulla pirret i magen när almenackan visade 1 dec och det var dags för nedräkning till julafton. Måste säga att jag saknar det , just när förknippar jag nog julen med stress och ångest inför att hitta de rätta klapparna. Fast å andra sidan njuter jag när jag väl sitter där i soffan hemma hos päronen., kalle härjar på tv och mamma gnor i köket, brorsan läser serier och vovven ligger i soffan ...

Annars i livet då..ja jag vet inte ...känner mig nog lite tom och vet inte riktigt vem jag är eller vad jag tror på. Lite lätt vilsen kanske....Vill så mycket men kommer ändå inte längre än till tröskeln. Finns liksom ingen motivation eller drivkraft just nu. Men kanske är det inte konstigt ett år är på väg mot sitt slut och snart står vi inför starten på ett nytt...kanske är det inte konstigt att man börjar tagga ner ...börjar lunka...analyserar det som varit ...fast å andra sidan brukar man väl ge allt man har när man ser målsnöret, då tar man sina sista krafter och springer som attan...men jag orkar inte springa nu..satsar på att spurta i starten på nästa lopp istället!

....

Aaaahh!!!
Varför är jag en sånn överanlyserande person, varför kan jag inte bara slappna av och ta saker och ting som dom kommer. Försöker alltid läsa av vad folk tycker och tänker om mig och allt för ofta får jag för mig att dem inte tycker om mig.
Har börjat fundera varför jag alltid gör så...kanske är det för att skydda mig själv, lika bra att tänka på en gång att dem inte tycker om mig än att bli sårad längre fram. Är så rädd för att inte bli omtyckt för den jag är.
Suck är så trött på det här för jag tycker ju ändå att jag är en rätt så skön brud ,visst har jag skavanker som alla andra men inte värre än andra! =)

Nä ,,,nu måste det bli en förändring!!!!!

....ett enda surr i skallen...

Så mycket nu....Julen e snart här och allt vad det nu innebär...mys. ljus, frid, glögg , peppar kakor, paket, prestastionsångest, mörker, stress ...Finns alltid två sidor på ett och samma mynt.
Och inte nog med det...nä så ska man ut på praktik nästa vecka!
HUR tänkte man då?
Sen är ju alla andra gamla hjärnpöken kvar däruppe så det börjar bli trångt i skallen.

Varför ska det vara så svårt att leva? Varför fyller vi våra liv med BEKYMMER? Är det vårt eget fel, kan det vara så att vi SKAPAR mer bekymmer än vad som egentligen finns?
Jag menar ....det finns ju så mycket som faktiskt får oss att må bra om vi bara tänker till det kanske kan vara så enkelt som en solnedgång eller lukten av vår favorit doft. Men också platser och människor, ett leende, en kram.
Varför låter vi det negativa och det tunga ta över? Men framför allt HUR tar man makten över det?
Önskar att jag hade svaren för då vet jag att jag hade mått bättre än vad jag gör just NU...

Vänner!!

Dagens inlägg få bli en hyllning till alla mina goa vänner!
Hade egentligen bestämt mig för att skippa kyrkan idag och ligga kvar o bara snooza hela dagen men blev ändå att jag hoppade in i dushen och begav mig i väg.
Är rätt tacksam att jag tog mig väg i då för hur galet underbart var det inte att möta en massa härliga ansikten som man känner igen. Det var många som man bara nickade lätt till eller ett snabbt hej men ändå värmde det så att inse att man har så många goa människor runt omkring sig! När jag sen skulle gå mötter jag en vän som jag inte sett på länge , han ställde sig med armarna brett ut och laddade för en kram! Tack! behövde den! =)

Har även en del sköna människor runt mig som ej är i kyrkan! Som du Sara....hur skulle jag klara mig utan dig! Sara är en urskön tjej som är såååå olik mig men kanske är det därför jag diggar henne så mycket...

Tack alla ni som förgyller min dag!

Barnvälsignelse

Ännu en helg har passerat och ny vecka väntar ...e jag laddad för en ny vecka? åh nej! Inte det minsta , skulle hellre ligga i dvala ett par dagar. =)
Har varit på lilla Nomis barnvälsingnelse idag. En söt liten krabat och skötte sig utomordentligen men att sen efteråt flyga e mellan 40 olika famnar var nog mindre roligt. Är det inte mäktigt med ett nytt litet liv, tänk allt hon har framför sig. Alla erfarenheter... snart kommer hon börja krypa, sen gå...hon kommer börja prata..lära sig -kan själv! Kommer bli kär för första gången, tycka att mamma och pappa är orättvisa, vilja vara ute senare på kvällarna, kvadd bilen då hon precis tagit körkort...oj.oj .. Ja ni Jonthan och Lina det kommer att bli tufft.... =)


Om du läst mina tidigare inlägg så har jag pratat om lycka och att jag skapar min egen lycka , har verkligen levt efter det på den senaste tiden och fått må bra men DÅ dyker ju det där sakerna upp som man har noll kontroll över...
Vad gör man när man inte orkar må dåligt? Är det ok att bara släppa allt då? Kan man inte bara få ignorera för ett tag? Å andra sidan kommer ju allt ikapp en och då kanske man ångrar att man blundat.
Ja jag vet inte...jag lämnar den frågan öppen....

Vilken helg!!

Jaha då var det måndag igen...För många är detta en dag fylld med ångest och trötthet då det är första dagen på en helt ny veckas slit och släp...Men inte för mig... =)

Min kära vän Jossan kämpade sig upp ur sängen vid 7.00 tiden medan jag gott somnade om igen.

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på min vän Jonathan Butler samtidigt som jag ser regnet falla där utanför.

Har varit här i Eskilstua sen i lördags och bara fått njuta av att vara ,att samtala och umgås med en helt underbar människa. En trogen vän som har stått fast även om jag kanske har snurrat bort mig ibland. Hon i sin tur har presenterat mig för en av hennes vänner...och vänskap har verkligen ingen ålder.

Jag fick under en mycket trevlig middag igår , nöjet att träffa en underbar dam. Marianne, 74 år...men efter 5 min fanns där längre inte ngn ålderskillnad. Många härliga skratt blev det! tack för det!

Men nu börjar jag få ångest för imorgon är det tisdag och då ska JAG till skolan .....suck! lol!!

Pusselbitar!

Dagarna går så bra... jag lyckas att hålla alla negativa tankar borta...jag lyckas att känna att jag duger..jag lyckas att känna mig vacker ...jag lyckas att känna mig lycklig..jag lyckas med att känna att jag har något att ge.... Men så kommer kvällarna ...och då är det som om alla tankar man lyckats att tränga bort under dagen fäller krok ben på en när man minst anar det. Det blir oftast inte ett lätt fall , utan i hög fart, rätt ner i backen. Det svider och det gör så ont. Tar mig upp igen som jag gjort så många gånger förr, plåstrar om mig själv och börjar att gå igen.
Jag vill inte falla mer ..jag vill gå upprätt...!!!
Jag är ju egentligen lycklig så jag förstår inte varför det blir så här...om och om igen.
Känner mig kanske stressad? Ser mina vänner gifta sig ...bilda familj..skaffa barn... Vet inte ens om det är vad jag vill i mitt liv just nu men känner mig dock sååå fel och såå vilse.
Ja,ja....har dock hittat en del pusselbitar till mitt liv....hörn bitarna letar jag alltid efter först...finns bara 4, så det brukar vara enklast...sen kommer kanterna... sen innehållet , själva motivet...när jag väl kommer till himlen brukar jag ge upp för då är det hopplöst!! Men den här gången ska jag inte ge upp förrän jag ÄR i himlen... men det är en hel del pusselbitar kvar tills dess....

...

Hmm....Oj vad jag har våndats för dagens tenta, men nu är den över. Hur det gick? Ingen aning...skrev i alla fall på nästan alla frågor. Tror att jag ändå lyckats plugga in rätt saker trots att jag gav upp 21.30 igår med halva boken oläst.
Lag mig i tid för att vara pigg och gla....Men 24.00 ringde telefonen! Det var mina kära vän som har gjort det till lite av en vana att ringa då han jobbar natt. Underbart!! Men denna natt skulle jag ju sova jag skulle vara pigg och glad ju... Blev dock ett 2 timmars samtal där vi hann med de flesta av ämnena mellan himmel och jord.
Vad är det som gör att med vissa människor slår man upp portarna till sitt inre på mindre än två röda medans andra inte ens får komma in i hallen? Måste vara nån slags känsla av förståelse , förtroende som gör att det känns som om man känt varandra i evigheter, där det blir naturligt att berätta allt. Denna person är just en sånn person... Men sen finns det ibland saker som står i vägen för vänskapen och det svider.....It sure does!!

segt..segt...segt

Oh! vilken seg dag! Har haft en heldag om nätverk i skolan, förstod helt ärligt inte alls meningen med undervisining idag..eller jo visst , förstod undervisningen men känner inte att jag har någon som helst användning för den. Men då är det väl la tur att man har sina goa klasskamrater!

Sitter nu än gång uppkurad i soffan med datorn i knät, tv:n på och en massa värmeljus som lyser upp i tillvaron...=) Borde ju verkligen öppna de där psykiatri böckerna men JAG VILL INTE. Men ,men det är väl bara att ta tjuren vid hornen.

Var börjar man...

Tänk att få dela det där som tär så hårt inom en, att bära något som man bara vill skrika ut till världen men vågar inte för man är rädd att inte längre vara densamme i dens ögon som man älskar och som betyder något för en. Idag fick jag lätta mitt hjärta, jag var beredd på det värsta , att stå öga mot öga mot ett par besvikna ögon men istället fick jag se ett par tårfyllda ögon , inte tårar av besvikelse utan tårar av medkänsla. Tårar av att inte varit där ..när det var som mest kaotiskt. Tänk att få höra just i denna situation att jag är älskad för vem jag är och inte för vad jag gör...

Ingen människa i hela världen kan göra mig lycklig... eller nja nu är jag orättvis. Många kan göra mig lycklig och många människor i min omgivining gör mig lycklig just nu. Men vad händer med min lycka när denne någon eller något försvinner , tar även dem/ det med sig min lycka?! Hmm...för bara någon dag sen skulle jag nog svara ja på den frågan... men efter en hel helg av tankar som snurrat runt och i samtal med viktiga männsikor i mitt liv har jag kommit fram till att JAG är den enda som kan göra MIG lycklig livet ut. Jag kan inte låta mitt liv styras av vad andra tänker och tycker om mig. Har flera gånger på senaste tiden lyckast hamna i knepiga situationer på grund ut av att jag söker lycka, frid och bekräftelse av någon annan än hos just mig själv. Situationer som var helt onödiga men kanske ändå inte... Utan dem hade jag kanske aldrig lärt mig just detta.




Jag har en tro... på en Gud...men vi har inte pratat på länge... har funnits en hel del tvivel. Men imorse fick jag ett infall att be fader vår, inget märkvärdigt , för att förstå hur enklet det var, så satt jag faktiskt på toaletten. När jag var klar kände jag en frid som inte funnits där på länge. När jag nu sent på kvällen cyklade hem efter en dag på stan funderade jag på allt vad jag nu delat med dig. Även om min tro vacklar och det finns många frågetecken så tror jag ändå att den hjälper mig i min kamp att göra mig själv lycklig. Sant eller inte sant så kan det inte skada att tro på Bibelns ord om att JAG är VÄRDEFULL och att någon som har all makt på himmel och jord ÄLSKAR just lilla mig...

Tankar i massor....

Vad är det som gör att när man mår som bäst, mår man alltid som sämst. Alltid när jag lyckas att samla mina tankar och styra upp dem till något positivt iställer för att nevärdera mig själv, så händer det ngt som gör att allt bara rasar.
Var ute med brudarna i klassen igår och hade så galet skoj, njöt verkligen av att få skratta och dansa skiten ur mig. Kände mig rätt snygg oxå. Men nu så här dagen efter när jag tittar på korten kommer bara alla negativa tankar, vad är det som gör att man inte kan ta åt sig av allt positivt man får höra ,istället sätter man upp nån sketen mur och gräver ner sig i skiten igen.
Ja ...suck..Guess it ´s called life!
Här läser man KBT men lyckas man ändra på sina egna beteenden....NEJ!
Nä , men det är bara att hoppa upp på min lilla tramp maskin....och trampa på och trampa på....nån gång blir det väl resultat...

Hmm...eller inte...jag ska och kommer att älska mig själv precis som jag är .....för shit vad jag är bra!! ( lite egen pepp...)

Nya tider...

Jaha...Då har man varit och skakat rumpa igen...eller jag i alla fall rört den från sida till sida. Men stapplande försök försöker jag få till de där sexiga, harmoniska, följsamma rörelser som jag ser min lärare framföra... Men ack så långt därifrån jag är ,och lättare blir det inte av en förare som för till nån egen påhittat dans!

Nåväl, idag är första dagen på mitt nya liv, vilket även gårdagen var och förhoppningsvis även morgondagen. Nu ska jag banne mig gå ner dom där kilona som bara fungerar som ett extra element på vinter , nån annan anledning till att de finns kan jag inte riktigt se...
Har tänkt att denna blogg ska få vara min insperation... att ha nån att stå till svars för...även om risken är stor att det endast blir min lap top.
Min första dag som allstå var idag har gått tipp topp....lyckats stå emot alla små frestelser som man ser ÖVERALLT!
Vi hoppas på att samma motivation lever kvar imorgon...
Vi ses då!

Opening...

Ja, då har man hamnat i bloggträsket då!
Alltid lite sen när det gäller nya trender men nu är jag här...

Sitter väl ner gosad i min soffa där jag i stort sett har suttit sen jag kom hem från jobbet i morse. Med min trogna vän " lap topen" i knät och har nu äntligen tagit en paus från min nördiga sida, nämligen att i tid och otid spela RISK på nätet. Men å andra sidan är det ett perfekt sätt att få ut sina aggrestioner , att med sina små teckande gubbar i gälla färger som lila, blå ,röd få attackera och överta en hel värld...att för engångs skull få känna makt....eller...nja....kanske inte...men shit vad bra det känns när man tjänar 500 poäng till.